fången i måls-egandens eget hus. Vanligen skedde detta sålunda, att fången bakbands och sattes i ett hjul. Då man härvid måste tänka sig ett gammaldags bulta-hjul med stor naf, så har hjulet förmodligen varit brukadt såsom en fotblack; hvaraf äfven den gamla svenska rättseden att stegla missgernings-kroppar på ett hjul. Under sjelfva tingförandet leddes fången bakbunden eller stockad om händerna. Men vid framkomsten till tingstället blef han »förd in på kiste-lämmen eller »förd ned på lämmen på fånga-kistan». Denna inrättning synes ursprungligen ha varit en kista, i hvars lock voro öppningar, hvarigenom man lät fången träda sina ben, hvilka nedtill hopbundos. Samtidigt med uppförandet af ordentliga ting-stufvor hade man dock, redan i början af 1600-talet, begynt uppföra serskilda små byggnader, enkom för fångars förvaring. Ett sådant härads-häkte bibehåller fortfarande sitt gamla namn af kista, härads-kista.
Nära invid tingstaden var äfven rättare-platsen. Här fanns uppställd en kåk, vid hvilken öfvermaga missdådare näpstes med ris och lima. Hit blefvo ock dömda missdådare utförda, för att af mästermannen afhuggas med yxa; att af bödeln straffas med svärdet var nemligen enkom förbehållet dem, som voro dömde af borge-rätt och lågo i konungens häktelse i Kronobergs torn.[1] Vid rättningen
- ↑ Den sista af dessa borge-rätter stod uppå Kronobergs slott d. 24 Nov. 1609, och protokollet finnes ännu i behåll, intaget i Kinnevalds härads dombok för samma år. Äfven Berkvara gård hade på samma tid egen gårds-rätt, och tvänne dithörande protokoller finnas intagna i Kinnevalds dombok för 1624. Ännu en gårds-rätt på Berkvara gård stod d. 30 Aug. 1625.
