stora stenar, hvilka i ringar och fyrkanter voro lagda omkring den stora Kongs-högen, »stodo och sutto konungens befallningsmän, domare och ypperste i landet, när de till Ingelstad genom budkaflar blefvo samlade och sammankallade, att åhöra hvad konungen, som på den stora Kongs-högen stod, hade dem att säga och befalla. Ty konungen allena och hans råd stod på Kongshögen, och dit slapp ingen annan». Det var således efter en gammal lands-sed, som Nils Dacke, ännu på 1540-talet »samlar allmogen till thing på Ingelstad hög, dit äfven Blekings män komma, och der man beslutar att hvarken lyda Sveriges eller Danmarks kung»[1], likasom vi, nästan vid samma tid, finna en qvarlefva af de gamla svenska allshärjar-tingen, i den underhandling, som Gustaf Wasa ifrån toppen af gamla Upsala-högar förde med folkländernas allmoge, efter hednisk sed samlad till Upsala Disting.
Om sammansättningen af det gamla wärendska lands-tinget, få vi tillförlitlig kännedom genom den år 1205 författade Sigfrids-legendens uppgifter om ett sådant ting, som stod omkring år 1000, under konung Olof Skötkonungs tid. Det heter nemligen, att der voro i landet tolf ätter (duodecim tribus, tholff slecte), hvilkas ypperste män (magnates seu nobiles) egde styra landet och styrka landsrätten. Af dessa ätter utvaldes nu tolf åldermän (tolf ællis mæn), hvilka sändes till S. Sigfrid, såsom löftesmän, att hela folket skulle vedertaga dopet.
- ↑ P. Wieselgren. Ny Smål. Beskrifn. I. s. 362.
