allmogen (hvarefter de med kyrkliga bruk och efter aflagd konunga-ed blefvo i sin värdighet stadfästade af de katolska biskoparne). Otvifvelaktigt passa dessa beskrifningar in äfven med hvad som en gång egde rum vid de wärendska konunga-valen. Vi leda oss häraf till den meningen, att den »temmelig stora och trinda sten, på hvilken många kronor och figurer allt omkring uthuggne synas», och som ännu finnes qvar, öfverst å Kongs-högen vid Ingelstad, en gång varit nyttjad, för att derpå kröna Wirda-landets forntida konungar.
Kap. IX.
Rätts-tillstånd.
§ 183. I den gotiska stam-författningen var
samhälls-rätten blott en enkel utveckling af
familjerätten, och samhället sjelf, ordnadt i ätter och
hushåll, bevarade länge sin ursprungliga karakter af
en naturlig förening. Men denna förening var
tillika fullt och medvetet frivillig. Den
oafhängige mannen, änskönt fästad vid sin stam med
känslor af den högsta styrka, tålde nemligen inga yttre
band på sin fria sjelfrådighet. Det måste bero på
honom sjelf, att fritt sluta sig till samhälls-laget
eller att lefva utanför allt samhälle.
