senare i ett historiskt folknamn, lånadt från landets urbyggare.
För öfrigt träffas samma folknamn öfverallt i Göta rike, både i sammansatta lokal-namn och såsom personligt namn. Östbo, Vestbo och Sunnerbo härader omtalas således i äldre handlingar, under namn af Finweden, Finheden, Finnia och Finland. Ännu Olaus Magnus (VII. c. 12) talar om Finnia, nu Finuidia, bebodt af Finni eller Finnenses. Då det gamla ordet ved, i den yngre svenskan öfversättes med mark eller skog, och då vi i Upland, Westmanland, Wermland och Dalarne, ännu träffa s. k. Finnskogar, likasom i Norrland Finnmarker och Lappmarker, så gifver redan namnet full anledning att förmoda, det Finweden ifrån början varit en Finnskog, Finnmark eller Lappmark, länge bebygd af Finnar eller Lappar, alldeles så som förhållandet varit eller är med Finnmarkerna i det öfra landet. Namnet Troll-Tive’n, ännu gifvet åt den stora skogen Tiveden, synes likaledes gömma hågkomsten af, att denna skogstrakt ursprungligen varit en Lappmark. Detsamma gäller ock om det gamla Lappa-länet invid Wärends södra gräns. Alla dessa lokal-namn, sammanhållna med de spår vi funnit af en halfvild skogs-befolkning, boende i jord-kulor på Göta rikes stora gränse-skogar, så väl söder ut emot Skåne, som norr ut på skogen Kolmorden, gifva då skäl för det antagandet, att spillror af landets undanträngda urbyggare-folk länge bibehållit sig på vissa ödsliga skogs-trakter, och att Göta rike, långt fram i en historisk tid, inneslutit gamla Finn-skogar, bebodda af troll-Lappar eller Finnar.
