»Gud nåde mig! Han är lifsaker karl. Jag vet jag slipper honom aldrig väl. Bed honom vara skälig! Jag vill gerna köpa mig frid af honom». Per Brun gick med sådan besked till Porren, hvarefter begge kommo fram. Då begärde Porren tio daler. Jon svarade: »om det nu skall kosta lifvet, kommer jag icke så många reda penningar till väga, utan du vill taga boskap». Nu följde en lång underhandling, som slutade så, att bonden nappade en vedyxa och slog skogsmannen under hörslan, så att denne blef liggandes död på stället.
Detta ärende blef satt i nämndens och rättens betänkande och dom, vid Konunga härads ting, d. 26 Jan. 1626. Och när de hade omröstat och sig förklarat, blef skogmannen dömd ogild, efter han emot afsagdan dom gick här inom gränsen, sedan hans dag ute var, och trugade Jon i Rösmålen, äfvensom för hans öfriga onda bedrifter. Men Jon blef frikänd och gjord osaker för hans död. Och Porren blef grafven uti moras i skogen, andra öfverdådiga skalkar till vedersyn. —
År 1626 hände sig i Konunga härad, att en skogsman, vid namn Nils Rob, kom till en bonde i Idemåla och satte sig der »till dricks», och bonden af god vilja gaf honom öl. Fram på dagen ditkom äfven en bonde, vid namn Nils Svensson i Kampingemåla med sin hustru Märit, och hustrun i gården bad dem gå in i stugan, hvilket ock så skedde, och Nils Rob tog dem i hand och tackade för väl gjordt. Men när de hade druckit några gånger omkring, begynte skogsmannen trugas på hustru Märits brorsson, som varit med om att fånga Nils
