Rob, och när hon och hennes man gått ut och kommit på ved-kasten, gick skogsmannen ut ur stugan och af öfverdåd genast sköt Nils igenom, så att han aldrig talade ett ord. Sedan gick skogsmannen öfver gränsen åt Danmark och »aktade dråpet så ringa, som han hade skjutit en fogel eller hare ihel».
Någon tid derefter gick samme skogsman åter in öfver gränsen till Kampingemåla, och trugade från en man, vid namn Dager i Kampingemåla, 18 daler i penningar, ändock att Dager var honom allsintet skyldig. Hände sig så, att till dessa penningar Dager måste låna sig 18 mark af Per Brun i Arisbomåla, hvilka 18 mark Per Brun sjelf fick skogsmannen i handom. Icke förty gick Nils Rob åter till Dager och trugade af honom samma 18 mark. När nu Per Brun kräfde sina utlagda penningar af Dager, svarade denne: »du hafver intet att kräfva mig. Tag ditt igen, der du hafver det utfångit». Då sände Per Brun bud till skogmannen, att denne ville få honom igen hans penningar. Men Nils Rob gaf inga bättre svar, än att han undsade Per Brun på lifvet och hans gård med eld och brand.
En tid derefter skulle Per Brun gå till sin granne i lilla Tattamåla, och fick då se hvar Nils Rob kom gångandes. Som nu bonden ingen undflykt hade, spände han och skogsmannen, begge tillika, sina bössor emot hvarandra. Och »lockan drabbade rätt», så att skogsmannen blef ihelskjuten på stället.
