men tre af bandet sluppo undan och kommo här in öfver gränsen på skogarne, och begynte stjäla och bryta hus mångenstädes. Ibland annat bröto de äfven hus hos Nils i Trufvedstorp, der de bortstulo silfver och annat gods.
Det hände sig samma år, på sjelfva påske-afton, att en man, vid namn Trufvid Påman, gick i skogen till att leta efter boskap. Som han då kom på en stor furu-mo, heter Höga-mo, blef han varse rök i ett stort skärf. Då undrade han hvem som der skulle hafva eld, och gick lönligen intill, så att han såg att de hade gods att dragas med och ett åkläde var utbredt öfver en tall-buske till att torka. Han gick så hem till Nils i Trufvedstorp, frågandes om denne hade mistat något kläde när der stals. När denne svarade ja, sade Påman: »tjufvarne äro visst i Höga-mo. Jag såg liknelse dertill i går, när jag letade efter mitt fä».
Nu sammansatte sig en hop, nemligen förenämnde Trufvid Påman, Nils i Trufvedstorp och tre män ifrån Kassemåla, och gingo genast på påska-morgonen åt skogen, till att bespeja tjufvarne. Som nu tjufven fick kunskap, gaf han sig till foten att löpa; men Olof i Kassemåla sköt efter honom, så att han stupade. Likväl tordes icke bönderna gå genast fram, af farhåga för flere tjufvar, utan dröjde till fram på dagen, menandes, att der tjufvarne hade varit många, skulle de nu vara skingrade och bortlupna. Slutligen gingo bönderna fram. De funno då tjufven död, och i tjufva-kulan funno de kläden, så många som Nils hade mistat, tillika med ett
