Sida:Wärend och Wirdarne del 2.djvu/378

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
369
§ 186. Skogsmännens våldsamheter.

att han ihelsköt samma karl, såsom ofvan är berättadt.

Gårds-gång.

År 1604 hade penningar blifvit stulna ifrån presten i Urshult, Herr Olof. Misstankarne för denna gerning föllo på Jöns i Ulsryd och Peder Håkonsson, och höfvitsmannen Måns Jonsson lät slå efter dem, så att Jöns i Ulsryd blef fångad. Men han flydde ur fångenskapen och steg till skogen, der han förenade sig med Peder Håkonsson och med en annan skogsman, vid namn Jöns Spåre. Alla dessa tre skogsmän gingo så, åtta dagar före midsommar, hem till Herr Olof, och Peder Håkonsson sköt ihel presten i hans egen gård. —

På Wexiö rådhus framfördes år 1626 för rätta en skogsman, vid namn Per Eriksson, från Eyaryd i Fryeleds socken. Nämnde skogsman hade med två andra drifvare kommit i rop och rykte för några hästar, hvilka blifvit stulna i Hjelmseryd socken. Skogsmannen, tillika med en hans kompan Jöns i Sjöatorp, gick så med berådt mod till Anders’ gård i Björknäs, och kallade ut bonden. Men när Anders trädde ut på sin förstugu-sten, »uppspände Per Eriksson bössan och hade skjutit honom hjertat sönder, hvar icke Anders’ hustru hade med hast gifvit sig emellan».

Hemgång. Hemsökelse.

År 1621, d. 3 Febr. ransakades på Kinnevalds härads ting, om en fredlös och biltoga-man, Nils

Wärend och Wirdarne. Del 2.24