han sköt tretton skott på Harald; men utan att kunna drabba honom.
När skogsmannen så icke kunde ihelskjuta Harald, »undsade han honom till lifvet, såsom han ville uppbränna gården», sändandes hemliga bud till Haralds gårdman Trufvid, att denne skulle utbära sitt gods ur husen; och bekände Trufvid inför rätta, att han på detta sätt erhållit icke mindre än tio serskilda bud ifrån Nils Blantingsson. »Under tiden låg Harald innekättader och tordes för räddhåga skull icke gå utom sin dörr». Omsider trugade skogsmannen af honom penningar, 20 daler, för att icke innebränna honom, och satte tre män i löfte, att Harald skulle af honom hafva frid och säkerhet.
Men när skogsmannen fått penningarne och förslösat dem, kom han annan gång till Harald, der denne stod i sin smedja, och sände honom bud, begärandes en kanna öl. Sedan Nils hade fått ölet, trugade han åter Haralds hustru, att hon skulle sälja honom öl för en mark, eller han ville göra annat till saken. Då sände hustrun sin piga till honom med ett öl-ämbar, och skogsmannen tog ölet, men slog pigan tre slag med bössan till lön för hennes omak. När han så hade druckit allt hvad han förmådde, gick han först till och högg sönder en åle-lana. Sedan gick han ned till jernvällaren, som blåste malm och deraf gjorde jern; för honom högg han sönder begge bälgarne, jagandes honom derifrån. Derefter ropade han och undsade Harald å nyo, att hvar denne icke ville gifva honom ett hundra daler, så skulle han bränna
