Huru striden sedan utfördes torde bäst kunna inhemtas af här följande berättelser, dem vi utan serskildt urval hemtat ur de wärendska domböckerna, för att karakterisera det gotiska kämpa-lynnet i dess våldsammaste utbrott.
Det hände sig i fejde-tiden, att en man ifrån Tvings socken i Danmark (Blekinge), vid namn Nils i Baggatången, blef af det svenska krigsfolket förd till Kalmar skans, och när han en tid suttit fången blef han lösgifven emot en ranson af 60 riksdaler. Och såsom Nils hade en slägtman vid namn Sone Öde, landsknekt under manhaftig Sven Håkonssons fan i Södra Möre, utlade Sone Öde i denna summa 34 daler svenska, men de andra penningarne lade Nils sjelf ut.
Någon tid derefter blef Nils i Baggatången död, och hans arfvingar voro på ena sidan Sone Öde och dennes broder Per Öde, och på den andra sidan Gudmund i Grönedal och Påvel i Strånganäs. Dessa alla församlade sig i Baggatången och skulle ärfva bonden.
Och när arfvingarne kommo för att hålla byte, fanns intet qvar utom gården; ty, efter arfvet föll uti fejde-tiden, hade den danska öfverheten borttagit allan lös-ören. De begynte så jämka om gården och allt gick deras snack derpå ut, att Per Öde ville hafva gården för de penningar han (hans bror) utlagt; men de andra arfvingarne ville det icke samtycka. På det sista blefvo de så öfverens och förlikte, att det skulle stå i stillestånd dem
