Vid de nu drucko och glammade, blefvo de talande om en liten åla-bäck, och om en qvarn som Jon hade byggt. Då sade Gudmund: »antingen vill du mala min mäld utan tull eller skall jag bygga mig en ny qvarn?» Jon svarade: »du må väl bygga dig en ny qvarn.» Gudmund sade: »du skall inte taga min bäck ifrån mig.» Jon svarade: »jag vill inte taga bäcken; men jag vill vinna honom ifrån dig.» Gudmund återtog: »det gäller ett par oxar», sedan sade han: »det gäller en oxe», och sist: »det gäller fyra tyska daler.» Härom vaddes de och slogo händer tillsammans. Gudmund sade till Jon: »du vest inte hvad jag menar.» Jon svarade: »jo, jag vet hvad du menar. Du skall inte slå mig till skada, som du gjorde min fader.»
När detta var taladt satte Gudmund sin hand under kind och satt en lång stund och teg; men de andre som voro vid bordet talade hvad de hade sins emellan och ingen visste af någon vrede. I detsamma sprang Gudmund upp på bordet med knifven i venster hand; ty han var läthänder (ɔ: vensterhänd), och med en talerk i höger hand, och flögde så hastigt på Jon, att ingen kunde häkta honom, sägandes: »du skall få ett tusand kneflar.» Men förr än Gudmund fick sitt slag fram, tog Jon en knif och stack Gudmund i flygten, så att han föll framstupa öfver sätet och ned på golfvet, och ingen tog emot honom. Och straxt de kommo upp ifrån bordet och upptogo honom, var han död.
