afliden. Äfven allitteration förekommer någon gång; såsom i talesätten »att följa
brinnande brånde
och rykande rök»:
eller att »intet är
i handom taget
eller i husom funnet».
I sammanhang med de gamla rätts-bruken må slutligen anmärkas, att man ännu vid början af 1600-talet brukade pröfva trollbackor på vattnet (jfr. § 110), och att år 1611 blef, för crimen bestialitatis, en man i Sunnerbo härad dömd qvick i jord (ɔ: att lefvande begrafvas), ehuru häradet bad att han måtte komma till yxen.
§ 191. Ur de äldsta traditionela rätts-bruken, hvilka i tidernas längd antogo en allt fastare form, utvecklade sig småningom en lag-stiftning, serskild för hvart och ett af de äldre svenska landskapen. Denna lagstiftning skjuter således sina rötter djupt tillbaka i den gamla stamförfattningen, då hvarje landskap ännu bildade ett sjelfständigt rike, med sin egen stam-konung och sitt eget lands-ting. Hvad serskildt beträffar Wärend, går denna primitiva samhälls-bildning med dess lika primitiva lag-stiftning långt upp i tiden. Redan S. Sigfrids legend, författad år 1205, talar derföre om landets gamla lagar, res publica sive leges antiquæ, eller laghin och landzretten.
Att dessa i legenden omtalade gamla lagar ursprungligen och närmast tillhört blott de fem härader, hvilka ifrån början bildat den lilla wärendska förbunds-staten, framgår af flera
