utspridt äreröriga beskyllningar om Håkons hustru, blef han nemligen af tinget »sakfälld för läppa-gäld, till penningar — 9 mark, och slå sig sjelf på munnen och gå afviger (ɔ: baklänges) af rätten». Otvifvelagtigt är det på grund af detta gamla rätts-bruk, som det i rim-krönikan anföres om en man, att
han war ärlös oc slagen vppa hans mwn.
Göra utskotta-stol. — Den symboliska handling, hvarigenom husbonden efter gammal hus-rätt skiljde sig vid en otrogen eller brottslig hustru (jfr. § 172), blir i Wärends tingshandlingar någon gång omtalad. Den får då namn af att förskjuta sin hustru eller att göra utskotta-stol. Ett ställe i Uppvidinge härads dombok för 1627 lyder: »så förskjuter han sin hustru belångande äktenskapet, så att han gör utskotta-stol». På ett annat ställe, i Konunga härads dombok för 1628, heter det: »Item, för utskotta-stol, för sin hustru, att han henne utom dom dref utur bohaget». Domböckerna tala således oföränderligen om en mannens handling, som antagligen bestått deri, att han sköt hustrun ut ur stolen eller ur hennes plats i högsätet; ty att här tolka ordet stol med qvinno-kappa (Lat. stola) synes gifva en både sökt och främmande mening.
Utom dessa qvarlefvor af forntidens rätts-bruk, bevara domböckerna äfven några spår af det äldre poëtiska lag-språket. Hit höra sådana uttryck, som: att »döma en sak under Guds dom», ɔ: ställa en blind sak till framtiden; »stjäla undan Guds lås» ɔ: stjäla på öppna fältet; »vara i Guds våld» ɔ: vara
