Sida:Wärend och Wirdarne del 2.djvu/436

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
427
§ 194. Offerbruk vid bränn-offren.

Har nu, såsom äfven sägnerna gifva vid handen, dessa forntida offerbruk med begängelse och vårdkast blifvit iakttagna icke blott vid sjelfva graf-ölet, utan ock, i likhet med de katholska anniversarierna, vid årsmot eller årligen begångna högtider, ting och gillen på grafhögen, så gifver detta en enkel förklaring öfver den vidunderliga storlek, som utmärker Kongshögarne vid Upsala, Kongshögen vid Ingelstad, och andra berömda tingshögar i vårt land. Dessa högar ha nemligen icke tillkommit på en gång, utan efterhand, genom begängelse och offerkastning vid årsmot och landsting under en lång följd af århundraden.

§ 195. Ur bränn-offren, hvilka under brännåldern voro den mest karakteristiska formen af våra förfäders offerkult och således förekommo vid alla tillfällen af någon som helst religiös betydelse, utvecklade sig i tidernas längd en mångfald af religiösa folkbruk, i hvilka elden och dess sinnebilder blefvo på olika sätt använda. Offerbålet i vexlande form möter oss således öfverallt i våra äldre offentliga och enskilda sedvänjor, vid det nattliga offergillet, på tinget, och vid högtiderna i det husliga lifvet. Åtskilligt hithörande finnes redan i det föregående anfördt, men mycket återstår att utreda, innan vi förmå leda oss till en bestämd uppfattning af folkbruken i denna aflägsna tid samt de nya former dessa bruk antogo under yngre, följande tids-åldrar.

Ibland hithörande offentliga plägseder ställer sig det gamla bruket att göra öppna tillkännagifvanden, och att sammankalla menigheten,