riddarehof. Ett stort bröllop får ock ännu i Wärends-målet namn af hof, bruda-hof, och vi nyttja tillfället att här närmare redogöra för några af de folkbruk, som dervid blifvit af ålder iakttagna.
Bruda-hofvet, hvartill alltid gjordes stora och kostbara förberedelser, stod vanligen i brudens gård och merändels vid pingst eller midsommar. Hit drog nu på pingst-afton eller midsommars-afton brudgummen sjelf, ledsagad af sin bönaman och följd af en lysande skara af brud-män eller brud-riddare, alla till häst. Han företräddes på färden af ett antal fackelbärare, hvilka fingo namn af bloss-hållare (i förvriden form: bohultar, bosholkar, bultar) eller ljus-piltar, lyse-piltar, och uppvaktades af småsvenner eller hyande-förare. Vid annalkandet till bröllops-gården, gjordes ett uppehåll, för att genom utskickade småsvenner höfviskt anmäla skarans ankomst, och att spörja om de voro välkomna och allting redo för deras emottagande. Först sedan denna medeltids-sed blifvit iakttagen, satte sig skaran åter i rörelse och red i högtidligt tåg in i bröllops-gården, der Midsommars-stången stod klädd och hela gården var smyckad med löf och blommor. Det hörde då till ståten, att brudgummens följe, vid intåget i gården och innan de stego af hästarne, först skulle efter gammal sed rida tre hvarf omkring Midsommars-stången.
Nu trädde bruden med lika högtidlighet ut ur brudahuset, för att möta brudgummen. Hon var härvid företrädd af ett antal brudpigor med brinnande brud-facklor, ledsagades af brud-sätesan, och uppvaktades af bruda-småsvenner eller
