bruket, att vid varga-skall, sedan ulfven blifvit dödad, hela menigheten gemensamt uppstämmer en högtidlig psalm. Otvifvelagtigt är psalmen här blott en christnad form af den lofsång, som fordom vid liknande tillfällen genljöd i den hedniska helgelunden.
Offer-sången, såsom allmänt religions-bruk, kan ock följas genom medeltiden och fram i vår egen tid, och vi hafva i det föregående anfört sådana sånger ifrån Helge Thors källa vid Skatelöf och Ingemo källa i Westergötland (§ 39), likasom ock ifrån de gotländska medeltids-gillena (§ 38). I sammanhang härmed må äfven ihågkommas, att, under senare århundraden, psalmen: Så skön lyser den morgonstjern, diktad af Smålands-biskopen Petrus Jonæ, vid Domprosten Stenonis Magni bröllop, varit i våra Wärends-kyrkor allmänt brukad till offersång, och sjungen så väl vid bröllopen, som vid andra tillfällen då man nedlagt offer på altaret.
Den gammal-svenska seden, att sjunga psalmer vid bröllop, graf-öl och gästabud, träder med dessa äldre bruk i ett naturligt sammanhang, enär alla dessa högtider i forntiden firades såsom offerhögtider. Kinnevalds härads dombok för 1621 omtalar en brudfärd, som red till kyrkan, »och när de kommo emot kyrkan, begynte hela brudfärden efter gammal sedvana att sjunga på en psalm». I samma härad var på 1740-talet folksed, att, vid bröllops-tågets återkomst, hela skaran intågade i brud-stofvan, ordnad till en högtidlig procession och under afsjungande af psalmen: »Helga Trefaldighet, statt oss bi». Sedan presten välkomnat
