i folkmål och folktro öfver hela vårt land. Denna mägtige Ås eller Asa-gud blir således personifierad i medlersta Sverige under namn af Thor, i öfra Sverige: Thoren, Tor'n, och i Wärend: Thor, Thore-gud, Åsa-Thoren, Gobonda-Thoren. Såsom ett emot menniskorna välvilligt väsen nämnes han i de flesta landskap: Gofar; i Jemtland: Fader Thoren; i Bohus län: Vår far eller Stor-far; i Westergötland: Goa; i Södermanland: Goan, och i Wärend och i Halland: Gobonden. Tänkt såsom en redan gammal man heter han Gubben (Gotl., Södermanl.) eller Gogubben (Westmanl.). Såsom herre öfver regn-skurarne får han i Öster-Dalarne namn af Skaur-mann (Elfdalen) eller Skåir-kall’n, Skåir-gubben, Skåir-mann (Mora). Såsom dertill gifvare af kornets mognad och gud för års-vexten, heter han: Korngubben (Herjedal., Södermanl.), Kornbonden (Herjedal., Helsingl., Bohusl.), Åkerbonden (Herjedal.), Kornmoen (Skåne), Gomoen (Skåne, Blek.).
Man föreställer sig åskans gud, såsom en till åren kommen man med rödt skägg (§ 54), klädd i kåpa och med en vid hatt på hufvudet. År 1629 blef i Upvidinge härad en bonde anklagad att ha fört hädiskt tal om Vår Herre, sägandes: »hade »jag den gamble gubben här nere, skulle jag hårdragas med honom för detta myckna regnet». Åskmolnen få i Jemtl., Ångermanl. och Helsingl. namn af Thorenhattar, och heta i Wärend Gofara-hattar, Åskahattar, Molnhattar, Åska-kåpor. För öfrigt uppträder Thor, i folktron inom många landskap, såsom gående till fots. Åskan heter derföre i Jemtl. och Ångermanl. Thorgång. Häraf ock uttrycken: Thoren går (Jemtl.), Gofar går (Jemtl.), Åkerbonden går (Herjedal.), Goa går (Westergötl.). Oftare tänkes han dock såsom körande, hvaraf uttrycken: Thoren kör (Dal.), Gofar körer (Wär.), Gobonden körer (Wär., Hall.), Gomoen körer (Skåne); eller såsom åkande på en vagn, hvaraf: Tor-aka, i äldre Gotlands-målet; Tor-åk i Dalarne; Thor-åket i Wärend (Bergs socken), och i hela Sverige: åska eller ås-åka; utom de gängse folkuttrycken: Thor åker (Östergötl.), Tor’n åk’ (Dal.), Gofar åk’ (Dal.), Gogubben åker (Westmanl.), Korngubben, Kornbonden åk’ (Herjed., Jemtl.) o. s. v.
Thor jagar efter trollen eller de i den lägre luftkretsen kringfarande onda natur-vättarne. Ett sådant troll, flyende för Thor, heter på Gotland Pjäsku, Tors pjäska eller Thorenpjäsket. Han åker ned eller slår ned efter dessa onda väsen med en kil eller vigge af sten, omtalad under namn af Thor-kil (Dal.), Thorenkil (Helsl., Ångerml., Dal.) Tors-käil (Gotl.), Gofars-kil (Dal.), Thorvigge (Westergl.) Thoren-vigg (Upl., Jemtl.), Åsk-vigg (Söderml.), Thorvigg-sten (Upl.), Thorsten (Jemtl.), Thorensten (Helsl.), Thordensten (Skåne), Gofara-sten (Wär.), Gobonda-sten (Wär.), Gomos-sten (Skåne), Thoreld (Jemtl., Ångerml., Westml.),
