En ännu lefvande man, Johannes i Ölsåkra, följde i sin ungdom med skomakare och kom till gården Fereberg, äfven i Slätthög socken. Då höllo sig i ugns-muren en hop snokar eller gulkinder, och voro icke det minsta rädda, utan kröpo upp i ugns-sängen, der gubben och käringen hade sin ligg-plats. Husets folk hade för sed att gifva dem mjölk i små hoar på golfvet, och när barnen sutto på golfvet och åto mjölk och soppor, kommo snokarne fram och åto med dem ur fatet. Johannes dödade på en morgon elfva af dessa djur invid skomakare-taflan, hvaröfver gubben och käringen blefvo på det högsta förbittrade. I andra Wärends-socknar blefvo snokar på enahanda sätt vårdade i ladugården. På gården Förarm, i Urshults socken, lefde för 60 år sedan en gubbe och en käring, som hade en hop snokar i fä-huset, åt hvilka man om qvällen satte mjölk, emedan de troddes medföra lycka åt fänaden. Men en gång när husfolket var vid kyrkan, gjorde några snickare-drängar upp en eld bakom ladugården, fångade ormarne och brände upp dem. När så gubben och käringen kommo hem, slogo de ihop händerna, bådo Gud trösta sig och voro så ängse, som om de hade förlorat all sin egendom. I gården Holborna, af Ryssby socken, blefvo på lika sätt en hop snokar underhållna i ladugården ännu för 25 år sedan.
Tomt-ormen, som äfven i andra svenska landskap blir hållen för helig, får ännu i Dalarne namn af Gårds-orm och heter i Helsingland Lycko-orm.
Mythiska och religiösa föreställningar, likartade med dem som vi här anfört och tillhörande samma idé-krets, kunna stundom spåras äfven i de tydor som fästas vid andra heliga djurväsen. Enligt folktro i Slätthögs socken har det således ansetts tyda för glädje i huset, när någon liten sång-fogel satt sig att sjunga vid fönstret eller flugit in i stugan. Man har då menat att foglen varit en liten ängel (d. v. s. genfärden af någon kär afliden).
I afseende på djurens tydor tillägga vi:
Storken är en helig fogel. Bygger han bo vid gården, så har det lycka med sig. Att döda storken anses deremot för olyckligt. En man i Långhult sköt en stork och bröt kort derefter benet af sig.
När Korpen ropar öfver ladugården, så kommer bonden att snart sätta till (ɔ: mista) något kreatur. Om någon finner ett korpa-bo, med ungar i, och binder en korp-unge vid ett träd, så fara korparne bort och återkomma inom tre dagar med en liten sten, som de fälla i ungens munn. Detta är en korpa-sten. När ungen fått korpa-stenen, blir han osynlig. Kan någon taga ifrån honom korpa-stenen, så blir den som bär stenen likaledes osynlig.
