Skatan lägger in första bjelken i sitt bo på jula-dag. När skatorna bygga vid husen, hålles för lyckosamt. En bonde som ref ned ett skatebo i sin apel, fick sedan ingen frukt på trädet. Enligt ett yngre föreställnings-sätt heter det, att när skatorna (Pockers följe) komma farandes till gården och sätta sig att sqvattra, så tyder det för ondt i husen.
§ 86. Haren har så onda tydor, att om man bär mjölk
öfver ett har-spår, så blir mjölken skämd. (Willstad).
Räfven heter i norra delen af Wärend, genom omskrifning, Luffe, och i tilltal, Mickel. Äfven Vargen får heta Luffe eller Tasse. Haren heter i tilltal, Jösse. Visslan heter Qvicka eller Vackra. Visar hon sig, så ju mera man skräpper med henne, desto längre blir hon synlig.
Katten hålles för trolltyg. I Woxtorpa socken på Smedjagårds skog är ett berg, som heter Trollberget. På nästa torp derintill hade de blifvit af med en katt. Så hände sig en qväll, att de fingo se hvar trollen dansade uppå berget med katten och sjöngo:
»här dansar Kisse Murre och hans fru.»
§ 87. I Westbo får Kyrkogrimmen namn af Kyrko-vården.
I Westergötland, Undenäs socken, omtalas ett liknande djurväsen
under namn af Kyrko-fålen, och i Mölltorps socken under namn af
Kyrko-suggan.
Ibland mythiska djurväsen i vårt lands folktro må, utom dem vi redan anfört, nämnas: Thorsås-bocken, ett spökväsen, bestående af bara ben, som skramlar, bräker, och nattetid på mångfaldigt sätt oroar folket i byn Thorsåker af Mysiö socken i Jemtland; Glåm-tackan eller Ugns-tackan, ett får, omtaladt i Jemtland och Medelpad; Qvarnbäckrar eller Brusar, bockar med stora horn, som i Ångermanland visa sig vid qvarnar; Bjäkern, en mythisk gumse, omtalad i Medelpad; Ugns-glom eller Bänketrafvaren, en stor katt, omtalad i Westmanland; Grindbergs-suggan, en svart so, som spökar vid Grindberga i Ö. Wåhla socken af Westergötland o. s. v.
§ 89. De uråldriga mythiska sägnerna om förvandling,
eller mennisko-väsenets omskapning till djur-väsen, såsom straff för
någon begången missgerning, lefva ännu i folk-traditionen inom
hela vårt land. Vi tillägga här några hithörande berättelser,
upptecknade dels i Småland, dels ock i andra lands-orter.
Enligt uppteckning ifrån Skatelöf socken, sjunger Svalan:
»Jungfru Maria skylla’ mig för jag tog sissare och silke-nysta.
Hvem tog’et?
Jag tog’et aldrig.»
