Sante Per blef så af med sin hustru och glad var han. Men Vår Herre förvandlade käringen till en Myra, och deraf kommer det sig att myrorna alltid äro så tetiga och envetna. —
På den tiden när Vår Herre vandrade omkring med Sante Per, kommo de till ett hus, der qvinnan stod och kärnade smör. Så helsade Vår Herre och sade:
»smör i botten,
smör allt ihop!»
»Nej», ropade qvinnan, »hvad skola då barnen få till mjölk?» »Ja», sade Vår Herre, »så blif hälften smör och hälften mjölk, så blir det både åt dig och åt barnen.»
Så kommo de till ett ställe, der qvinnan stod vid elden och kokade mjölk. Men mjölken pöste upp och fyllde hela grytan. Då sade Vår Herre:
»så mycket när du öser,
som när det pöser!»
»Nej», sade qvinnan, »det sjunker väl ihop». Och derföre är det som mjölken sjunker ihop, när hon kallnar efter kokningen. —
När Vår Herre och Sante Per vandrade omkring, så mötte de en dag två flickor som buro bryggelag i en så. »Hvad bären J?» sade Vår Herre. »Jo», svarade flickorna, »vi bära vatten». »Ja, ni skolen få bära vatten ock», sade Vår Herre. Sedan dess är det, som det går åt så mycket vatten, när man brygger, säga de gamle. (Upland).
När Vår Herre och Sante Per gingo omkring här på jorden, kommo de till en liten here, som stod och skar i en ale-tult »Hvad skall du med det?» frågade Vår Herre. »Jo», sade heren, »jag skall bygga mig ett skepp». »Ja, så blif ett skepp då!» sade Vår Herre. Ja, huru heren vändes med det, så blef det ock ett skepp.
När de så gått ett stycke, kommo de till en bonde, som höll på att bygga sig ett skepp. »Hvad är det du gör och hvad skall det bli?» sade Vår Herre. Men bonden var vresig och svarade: »åh, det ser du väl. Jag håller på att göra mig en svina-ho». »Ja, så blif en svina-ho!» sade Vår Herre. Och en svina-ho blef det; bonden måtte vändas med det huru han ville. —
När Vår Herre och Sankt Peder vandrade omkring, kommo de en dag till en bonde, som stod på sin åker och såg så missnöjd ut. »Hvarföre är du så ledsen?» sade Vår Herre. »Jo», svarade bonden, »det är så för ledsamt med denna väderleken. Aldrig är det som det bör, utan när vi skulle ha regn, så få vi solsken, och när vi skulle ha solsken, få vi regn. Tänk, den som kunde få sjelf bedja sig väder, hvad det då skulle vara!» »Ja, det skall du få», sade Vår herre.
