Sida:Wärend och Wirdarne del 2.djvu/521

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
XLIV
TILLÄGG OCH ANMÄRKNINGAR.

korsväg, utan att tala ett ord ifrån det sol gick i skog tills sol går upp igen. Han får då se allt hvad märkligt som under året skall tima, såsom likfärder, flyttningar o. s. v.

Man omtalar i Wärend äfven andra sätt, att på heliga högtids-nätter blifva i syne och förnimma kommande tilldragelser. Således om en flicka sent på jul-qvällen går ensam till brunnen och tvättar sig, så får hon se sin blifvande fästeman komma och räcka fram hand-duken. Likaledes om hon på thorsdags-qvällen äter tre dröm-munkar, eller kakor af salt och mjöl, så kommer i drömmen hennes blifvande fästeman och bjuder henne dricka. Ibland hithörande folkbruk i andra landskap må nämnas Jemtlands-seden, att gå ut och lydas Påskdags-morgon, hvilket sker genom att gå ut tigandes och fastandes och ställa sig på en jordfast sten, för att lyssna. Äfven i Helsingland förekommer ett liknande bruk, som heter att gå ut, för att fasta. Det är nemligen folktro, att om någon fastat hela fredagen, ifrån thorsdags-qvällen till fredags-qvällen, och han sedan går ut till en korsväg, så visa sig förebåd eller tecken till kommande händelser. En flicka, som gick ut för att fasta, fjorton dagar före jul, hörde huru man spikade igen en lik-kista, och till julen blef hon sjelf död.


§ 101. Likasom vi ofvan (tillägg t. § 59) anmärkt, att man tager spådom, genom att kasta skäran sedan man lyktat sädesskörden, så hade en gubbe i Hult af Bergs socken för sed, att när han skulle gå till marknad eller annars lemna hemmet, gick han ut på förstugu-stenen och kastade käppen framför sig på marken. Af det sätt hvarpå käppen blef liggande, tog han spådom huruvida resan skulle bli lyckosam eller icke.


§ 102. Har en hafvande qvinna sett lik, utan att taga derpå, och barnet således fått Lik-skerfvan, så botas det genom att på prim, tigandes och fastandes taga barnet naket ned i en graf; eller låta barnet dricka ur venstra handen på ett lik, eller genom att låna litet mull ifrån kyrkogården, slå vatten derpå och gifva barnet att dricka. Fistlar och utvexter botas, af enahanda skäl, genom att med dem vidröra ett lik, så att den döde får taga dem med sig åt jorden. Hosta botas ock genom att bedja ett lik taga hostan med sig åt jorden.

En egen form af bot är Bot med Knytning. Skerfvan kan således äfven knytas bort med en röd tråd, hvarpå man slår nio knutar, och med hvilken man tager mått på alla leder. Sedan skall barnet bära knuta-tråden om sig i nio dygn, hvarefter densamma uppbrännes. Hit hörer ock att bota Skerfvan genom att