Sida:Wärend och Wirdarne del 2.djvu/53

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
44
INLEDNING.

Bonda-pilt en lunsa-dryck». Jätta-röret, i hvilket Bonda-pilt ligger begrafven, visas ännu vid Tunatorp och heter efter honom Pilte-rör.

Ett annat namn, hvarunder jättarne ofta uppträda i sägnen, är såsom Resar, hvilket ord efter allmogens tolkning betyder resande män, eftersom jättarne aldrig länge trifdes på ett ställe, utan reste verlden omkring. Namnet hänföres dock mest till deras resliga vext, och det heter om den som är högvext och reslig, att han är lång som en rese. Ett sand-berg vid Helige-å, nära Huseby, heter ännu Rese-berget, och jätta-stenarne, eller höga på marken uppresta minnes-stenar, få i Wärend äfven namn af Rese-stenar.

I Småland, Östergötland, Ångermanland och Jemtland, omtalas jättarne under namn af Hjeltar och deras qvinnor under namn af Hjeltinnor. Jätta-stenar, eller stora rullstens-block, liggande på andra mindre stenar, heta i Östergötland Hjelte-stenar. I Jemtland visar man likaledes Hjelte-stenar, Hjelte-kast och Hjelte-grafvar. I Finveden uppgräfdes för några år sedan en hällkista, belägen i Kolvarpa äng (af Rydaholms socken), hvilken af folket kallades jätta-grafven. Men i samma jättagraf skulle, enligt gammalt tal, ligga en Hjelte, med sin häst, så att häst och karl lågo tillsammans. Vi torde knappast behöfva anmärka, att så väl detta begrafnings-sätt, som sjelfva det yngre språk-begreppet af ordet hjelte, tydligen hänvisa till en krigisk folkstam, och att namnet Hjeltar således härrör från de skandinaviska Goterna, i sägnen förblandade med de äldre jättarne eller berga-trollen. Samma namn