en ekstock, må slutligen anmärkas, att urfolken en gång drogo till sjös i lätta kanoter, urholkade, medelst eld och trubbiga sten-redskap, af en enkel trådstam, oftast af en ek-stock. Farkoster af detta slag, och härrörande från en aflägsen tid, hafva icke sällan blifvit påträffade i danska torfmossar, skotska flodbankar och schweiziska fjällvatten. Dessa fynd tjena således till ytterligare bevis för likformigheten af den odling, som, efter alla tecken, en gång i sten- och brons-åldern, varit utbredd till hela medlersta och norra Europas vilda urstammar.
§ 140. Samma slags enkla farkoster, som under sten-åldern voro i bruk hos vårt urfolk, bibehöllo sig långt fram i tiden äfven hos landets gotiska stammar. En fiske-båt får derföre på medlersta Sveriges insjöar ännu namn af ek-stock, och omtalas af Olaus Magnus (X: 3, XX: 10), såsom på hans tid allmänneligen förfärdigad af en urholkad ek- eller gran-stock. Vi kunna ock döma om dessa ek-stockars ursprungliga beskaffenhet af flerfaldiga fynd i vårt lands sjöar. Ingenstädes hafva likväl detta slags farkoster ifrån stenåldern bibehållit sig så länge, som i Wärend, der de ännu talrikt påträffas i sjöarnes gyttja, och i vår egen tid varit brukade på sjön Åsnen och på små-sjöarne i Kinnevalds härad. En sådan uråldrig fiske-båt, urgröpt med kexla (tvär-yxaj ur en enkel ek-stam, fick då namn af ek-stock eller eke-ho. Han roddes med en kort åra, kallad styre, som af roddaren kastades åt begge sidor; men kunde, i anseende till sin lätthet och rankhet, knappast brukas till annat fiske än ljustring och krok-fiske.
