ville, emedan han höll till med ett berga-troll. En man i Wärend satte en gång ut gädd-krokar på sjön Rottnen och fick en stor gädda, som han lade i sitt skepp. Men rätt som det var, begynte fisken blinka med ögonen. Då förstod fiskaren hvad gädda han hade fångat, nappade yxan, som låg i båten, och högg henne i hufvudet på fisken. Straxt hoppade gäddan upp och for i sjön. Men en liten gubbe med röd pinnhätta (således ett troll) satt i en krokig för (tall) på sjöa-landet, och talade till gäddan och sade:
»det var rätt åt dig, Sissa Lång-öga!
du hade inte gjort på mansens rede».
När i Wärend ett litet ljus ses nattetid fara öfver sjön, säger man af gammalt, att »troll-gubben är ute och ljustrar; nu få vi snart oväder». Till och med de yngre troll-backorna färdas någon gång i båt, och en skär-karl såg för icke länge sedan en trollqvinna, som, på påskdags-morgon, var ute och rodde i sjelfva luften med ekstock.
Då troll-folkets flyttningar om våren inföllo vid dagjemnings-tiden, och om hösten samtidigt med de våldsamma höst-stormarne, finna vi, i trollens plötsliga uppenbarelse på nämnde tider, en naturlig förklaringsgrund till den gamla öfvertron om detta folks resor i stormen, och om troll-backornas nattliga färder genom luften till Heckenfjäll, under den blåsiga vår-dagjemningen.
I afseende på trollgubbens färder på sjön, för att ljustra, och trollbackornas rodd genom luften i
