Wärends-målet, uttrycket krabba sig fram ɔ: nödhjelpa sig, egentligen att varpa fram en båt med hjelp af krabben eller draggen.
Wärends-boarnes fiske-redskap, fiske-tolar, fiske-rede, sådana dessa af ålder varit i landet brukliga eller nämnas i tings-handlingar från början af 1600-talet, voro eljest hufvudsakligen följande:
Ljuster (n.) eller Ljustra (f.), ett mångtandadt fisk-spjut af jern. Ljustring, som förmodligen är vårt äldsta fiske, sker mest om nätterna, för bloss, eller vid skenet af en eld som brinner på ett lykt-formigt halster. Ett sådant halster heter i Wärend brand-jern eller ljuster-lykta. De gamla domböckerna tala flerestädes om att »draga till sjös med eld och ljustra».
Krok. — Kroka-fisket tillhör äfven en ytterst aflägsen odlings-period, och förekommer ännu icke sällan i den äldsta och mest ursprungliga form. Kroken är då gjord af en hård ene-klynna, skarpt spetsad i ena ändan. Till agn påsättes en mört. Kroken bindes vid en ref, mest af tagel, hvarå sitter ett flöte af tallbark, kalladt fläre. Sjelfva metspöt heter i Wärendsmålet raft, mete-raft. Efter metallernas allmänna införande utbyttes den enkla ene-kroken emot en krok af jern eller messing. Sådana krokar förekomma af många olika slag, såsom met-krok, åla-krok, hvilka matas med mask; stånd-krok, angel-krok, slant och bragde, som matas med mört; slöjda-krok, som matas med en fröa (groda), samt kolp och drag, der lock-betet är af tenn eller annan metall, till likhet med en fisk. Af dessa fiske-sätt brukas kolpning och angling såsom vinter-fiske i vakar
