madaroning, d. v. s. rännil på sanka mador, eller i någon bäck, samt eljest på ställen der fisken plägar gå till. Ett sådant fiske-ställe heter i domböckerna fiske-loke, fiske-locke. I brist af annat fiske-locke sättes håmman i ett stek, bygdt på sätt ofvan nämnes; ett sådant stek får då namn af håmme-stek. — En håmma med landgård af garn eller nät är vår vanliga ryssja.
Åla-lanor. Åla-kistor. Äro af ålder i landet brukliga. För ål-fiske med lanor bygde man gemenligen en enkel dam-gård öfver strömmen, vid någon fors, i landets mål värme, värmane, åle-värme. Serdeles talrikt förekomma ännu dessa åle-värmar i Hakeqvarns-å, vid sjön Åsnens utlopp.
Nät. Skott-nät. Sätt-nät. Lägg-nät. Brukas af vanlig form. Flöten å ett nät få i Wärends-målet namn af flåor och göras af furu-bark eller näfver. Strecken, hvarpå flåorna och sänkena äro fästade, heta tennelar, öfver-tennel och under-tennel. Ett större sätt-nät får namn af stry-gård, i domböckerna pulsenot. Stry-gården ut sättes i rundel å djupt vatten, hvarefter man med en puls, eller med en lång stång, som på ändan har en skålig klump, jagar fisken på nätet. Detta fiske-sätt heter att stry. En mera utvecklad form af stry-gården är noten, braxna-noten, hvars not-säck eller kil heter i landets mål kalfven, not-kalfven. Tögarne eller not-repen göras af fint spingade, hopsnodda furu-stickor. Stället der man örar noten i land, heter örje-stad. Öras noten på isen, kallas vaken der hon upptages, örje-brunn eller örje-vak.
