hornlös och småvext. I denna senare igenkännes utan svårighet den nordiska fjällkon, så som denna än i dag allmänt förekommer i Norrland. — Men återvändom till sägnerna!
Enligt en skånsk sägen, upptecknad år 1624 och af oss i det föregående meddelad (§ 7), bodde fordom en jätta-käring i berget lilla Eg i Willands härad. Hon höll fä-herde gemensamt med folket östantill i Fielkinge by. Men all hennes boskap, som hon lät drifva för fä-herden, var svart till färgen. I en annan sägen, som vi upptecknat i Gärs härad, talas deremot om en berg-gubbe, som vallade tolf hvita kor i sädes-vangen vid Råby. Men mannarne drefvo bort honom. Då lofvade han, att om han fick gå med frid, skulle det aldrig komma någon fäsjuka på Råby.
I Wärend omtalas trollens nöt-boskap, under namn af Troll-fä. Således hade trollen, förr i verldena, om julen sitt fä ute till att vattnas på sjö-viken midt emot Taxåsa klint, i Stenbrohult socken. En man mötte en gång en skock troll-fä, både kor och oxar, i Hyltena hage. Äfven talar man om Jätta-kor, hvilka voro till färgen hvita eller brokiga, och bättre än andra kor. Spår efter dem synas än i dag någon gång i vinter-snön. På sjön Flåren i Finveden har man sett en skock fä, vallade af en liten gubbe med röd mössa. I Westra härad (af Niudung) brukade trollen sitta uppe på bergen och titta. Deras fä kallas Troll-kor, och brukade gifva sig i färd med andra kor och stångas. Men var det någon som ville drifva dem, så försvunno de.
