Hoppa till innehållet

Sida:Wallmark Forvaltningen 1809-1838.djvu/218

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
142
K. M. Berättelse t. 1817 o. 1818 årens Riksmöte.

Näringarna i allmänhet.

Bland sina angelägnaste omsorger har Kongl. Maj:t räknat den, att, med återställande af jemnvigten i handeln, gifva denna och öfriga näringar ett sjelfständigare lif, trygga Svenska flaggan, icke blott mot yttre öfvervåld, utan ock mot den ännu vådligare fremmande inflytelsen, samt bibehålla eller utsträcka Rikets handelsrelationer, så vidt erkända och synbara fördelar det påkallat.

Sjöfarts- och Handelsgemenskap med Norrige.

Såsom en följd av Sveriges och Norriges förening, och till ytterligare befästande af sambandet emellan Skandinaviens begge Folk, har Kongl. Maj:t meddelat sitt förordnande om dessa Rikens sjöfarts- och handelsgemenskap, grundlagd på ömsesidiga rättigheter, och äfven utvidgadt till medgifven import landvägen, emot vanlig sjötull, af de utländska varor, hvilkas införsel i Riket är tillåten, hvarförutan Kongl. Maj:t i Nåder anbefallt de, för skyddandet af Dess Norrska undersåtares handelsfart, nödiga anstalter[1].

Förslag till Handels- och Handtverkeri-författningar.

Under det Kongl. Maj:t oafbrutit sökt uppmuntra inhemska handelsrörelsen, konstfliten och slöjden, har Kongl. Maj:t, som, efter noggrann pröfning, erkänt vigten af den ömsom yrkade och bestridda

  1. Kongl. Förordningen den 24 Maj 1815.