Handeln.
Under det Kongl. Maj:t sålunda varit betänkt, att, jemte kommunikationernas lättande inrikes orter imellan äfven befrämja dem imellan de förenade Brödrafolken, har frågan om Sveriges och Norriges inbördes handelsförhållande utgjort ett ämne för noggrann pröfning och öfverläggning.
Sedan Kongl. Maj:t, genom en särskilt Kommitté, bestående af fem Svenska och fem Norrska män, låtit närmare granska dessa förhållanden, har en allmän Författning i detta ämne blifvit utfärdad, hvarigenom, så vidt omständigheterna medgifvit, den inbördes handeln med Rikenas egna produkter och tillverkningar förklarats obehindrad och fri från afgifter, samt de hinder blifvit undanröjda, som ansetts möta för ett närmare samband med Rikenas ekonomiska intressen, och för utvecklingen af en gemensam national-industri.
Enligt Borgare-Ståndets underdåniga anhållan, har Kongl. Maj:t i Nåder fastställt en förnyad klassifikation af städerna i Riket.
På förekomna anledningar, har Kongl. Maj:t funnit för godt att, på vissa vilkor bevilja staden Södertelje Stapelstads-frihet[1].
Sedan Kongl. Maj:t funnit åtskilliga jemkningar vara af nöden i afseende på den Stapelstäderna i Riket åliggande förbindelse att hålla upplag och
- ↑ Kongl. Brefvet den 22 Oktober 1828.
