fall sålunda i hufvudsaken överensstämmer med dem, Rikets Ständer framställt, hafva de dock i tillämpningen påkallat åtskilliga förändringar i den af Rikets Ständer upprättade Tariff för Sjötullsafgifternas utgörande med dertill hörande stadganden.
Tullen.
Under antagande af den allmänna grund, att alla utländska varor skulle, emot afpassad tull, få till Riket införas, hafva Rikets Ständer likväl genom höga tullafgifter å vissa varor, som utestänga möjligheten af all loflig handel dermed, sökt att skydda den inhemska industrien, hvarförutan Rikets Ständer anhållit, att, i händelse Kongl. Maj:t vid Tulltariffens utfärdande, skulle finna för godt att göra några undantag från ofvanberörde allmänna införselsfrihet, Kongl. Maj:t då täcktes, genom en särskilt Nådig Författning, låta samma undantag allmänt kungöras, och äfven vidtaga en lika utväg hvarje gång behofvet sådant kräfde. Öfvertygad om nödvändigheten att, åtminstone tills vidare, bibehålla en del förut gällande införselsförbud, såsom säkrare, än höga tull-afgifter, verkande till skydd för den inhemska industrien, och dessutom utgörande ett ytterligare medel i Kongl. Maj:ts hand, att i reciprocitets-väg med fremmande Makter bereda förmåner för Svenska skeppsfarten och exporthandeln, har Kongl. Maj:t, som, i kraft af Regeringsformen, funnit sig äga den allt sedan år 1809 utöfvade rätt att besluta huru Tulltaxorna
