Jernhandteringens framskridande till en högre utveckling, blef en Kongl. Kungörelse utfärdad, hvarigenom stadgades, att handel med och förbrukning af Tackjern inom Riket hädanefter skall vara fullkomligt fri och oberoende, utan hinder af några genom äldre Författningar eller Bruksprivilegier och Resolutioner deri gjorda inskränkningar; hvarjemte Kongl. Maj:t förklarade, att hädanefter hvar och en må äga rättighet till upplags hållande af Tackjern, äfven utom våg, undantagandes i de Stapelstäder der Tackjernsvågar redan äro inrättade.
Till uppmuntran for jernhandteringen i Wester- och Norrbottens Län, bestämdes genom en Kongl. kungörelse, i följe af Rikets Ständers begäran, tjugo, trettio, ända till femtio frihets-år, efter omständigheterna, för de stångjerns- och ämnes-smiden, som inom berörde Län, efter år 1818, blifvit privilegierade, eller intill år 1860 privilegieras.
Den år 1833 åt alla innehafvare af stångjerns- och ämneshamrar i riket meddelade tillåtelse att, utan hinder af gällande smidesförfattningar, till innevarande års slut begagna hvilka nya smidesmethoder de ville, blef på Kongl. Maj:ts befallning förklarad att gälla tills vidare, eller intilldess, genom en utkommande allmän ny smidesförordning, blefve annorlunda stadgadt.
Äfven detta år fortfor jerntillverkningen att förkofras, så att, på särskilta bruksidkares
