fiskens fångande, som vore minst menliga för ynglets tillvext, men fullständiga upplysningar för sådant ändamål ännu saknades, blef på Kongl. Maj:ts befallning åt Landshövdingarna i alla de Län, der laxfiske idkas, uppdraget, att vid Häradsrätterna höra, ej mindre arrendatorerna af kronans laxfisken, än ägare och innehafvare af enskilta fiskerättigheter, och andra sakkunniga personer, angående den för hvarje särskilt ort lämpligaste tidrymden under hvilken fisket borde vara förbjudit, äfvensom angående beskaffenheten af de fiskredskap och fiskesätt, som borde få begagnas, m. fl. till laxynglets fredande nödiga åtgärder, samt att derefter tillvägabringa föreningar om lämpliga viten för öfverträdelser i dessa fall, men derest sådana föreningar icke kunde åstadkommas eller icke befunnes ändamålsenliga, att då sjelfva, på grund af de upplysningar som kunnat inhämtas, föreskrifva till fiskedelägarnas efterrättelse hvad som syntes lämpligast och nyttigast; börande likväl de beslut, som på en eller annan väg blefve fattade, Kammar-Kollegii pröfning underställas.
En köping blef anlagd vid Lysekihl i Bohus-Län, och ett reglemente för densamma utfärdadt.
Emedan Kommunikationen emellan Mälaren och Saltsjön genom Södersluss ansågs vara af stor vigt, icke blott för Stockholms stad, utan ock för inre handelsrörelsen i allmänhet, förordnades att, i
