Och vinden nu tystnar allt mer och allt mer,
Hvar bölja i strömmen tyst lägger sig ner,
Mer hemskt är dock lugnet än stormarnes fejd,
Ty spöket nu synes i dimhöljd nejd.
»Det gör mig ondt att besvika sällskapets och isynnerhet kapten Waverleys förväntningar, hvilken sistnämnde lyssnar med så berömvärd uppmärksamhet; men det är blott ett fragment, ehuru jag tror, att det fins andra verser, som beskrifva baronens återkomst från kriget, och huru borgfrun fans “dödskall på den gråa hällen”», sade Rosa.
»Det är en af dessa dikter», anmärkte mr Bradwardine, »hvarmed utmärktare familjers tidigare historia blifvit vanstäld under vidskepelsens tidehvarf, liksom Roms och andra gamla nationers äldsta historia har sina underverk, hvarom man kan läsa i gamla fornsägner eller i det lilla arbete, som blifvit hopsatt af Julius Obsequens samt af utgifvaren, den lärde Scheffer, tillegnadt hans gynnare, Benedictus Skytte, baron af Dudershoff.»
»Min far hyser ett starkt misstroende mot det underbara, kapten Waverley, och stod en gång trygg, då en hel synod af presbyterianska andlige drefvos på flykten genom en plötslig uppenbarelse af den lede fienden.»
Waverley såg ut, som om han önskat höra mera.
»Måste jag då berätta min historia, lika väl som sjunga min sång? — Nå väl — det lefde en gång en gammal qvinna, kallad Janet Gellatley, som misstänktes för att vara en hexa af det obestridliga skälet, att hon var mycket gammal, mycket ful, mycket fattig och hade två söner, af hvilka den ene var en poet och den andre en tok, hvilka hemsökelser, enligt hela nejdens enstämmiga åsigt, drabbat henne för hennes trolldomssynd. Hon hölls en hel vecka fången i kyrktornet här i församlingen och fick sparsamt att äta samt tilläts ej att sofva, tills hon sjelf blef lika öfvertygad som sina anklagare, att hon var en hexa. I denna ljusa och lyckliga sinnesstämning framfördes hon att afgifva en öppen bekännelse om sina hexerier inför alla adelsmännen af whigpartiet och presterna i grannskapet, som sjelfve ej just voro några trollkarlar. Min far for dit för att tillse, att allt gick ärligt till mellan hexan och presterskapet; ty hon var född på hans egendom. Just då hexan bekände, att den lede fienden
