104
hvilkas rotvälska bildas genom ordvrängningar, än den ädla, hedrande och gagneliga heraldiken, hvilken utdelar sköldemärken såsom en belöning för stora och ädla bedrifter och ej för att kittla örat med lättsinniga ordlekar.» Om sin tvist med sir Hew nämnde han ingenting vidare, än att den afgjordes på ett passande sätt.
Sedan vi varit så omständliga vid skildringen af nöjena på Tully-Veolan under de första dagarna efter Edwards ankomst, för att sätta läsaren i tillfälle att göra dess invånares bekantskap, blir det mindre behöfligt att med samma utförlighet följa fortgången af umgänget derstädes. Sannolikt skulle en ung man, som varit van vid gladare sällskap, tröttnat vid att samtala med en så ifrig förfäktare af heraldikens ära, som baronen; men Edward fann en behaglig omvexling i umgänget med miss Bradwardine, som begärligt lyssnade till hans anmärkningar öfver literaturen och ådagalade mycken urskilning i sina svar. Mildheten i hennes lynne hade gjort, att hon med villighet och till och med nöje fogat sig i den läskurs, hennes fader föreskrifvit henne, ehuru den ej blott innefattade åtskilliga digra folioband historia, utan äfven några jettelika tomer af högkyrkliga stridsskrifter. I heraldiken hade han lyckligtvis åtnöjt sig med att ej gifva henne en djupare kunskap, än som kunde inhemtas af Nisbets två foliovolymer. Rosa var i sjelfva verket sin faders ögonsten. Hennes ständiga glädtighet, hennes uppmärksamhet att visa honom alla dessa små artigheter, som isynnerhet äro angenäma för dem, hvilka aldrig tänkt på att fordra dem, hennes skönhet, som återkallade för honom hans älskade makas drag, hennes oskrymtade gudsfruktan och ädelheten i hennes karaktär skulle rättfärdigat den svagaste faders ömhet.
Hans omtanke för hennes skull tycktes likväl ej sträcka sig åt det håll, der den, enligt den allmänt gällande åsigten, lämpligast visar sig, nämligen uti att söka betrygga hennes framtid, antingen genom en stor hemgift eller et rikt giftermål. Enligt ett gammalt förordnande skulle nästan all baronens fasta egendom efter hans död öfvergå till en aflägsen slägting, och man trodde, att miss Bradwardine skulle blifva klent nog försörjd, då den goda herrns penningeaffärer alltför länge varit under inten-
