denten Macwheebles uteslutande ledning, att man skulle kunna hysa några stora förhoppningar på hans personliga qvarlåtenskap. Det är visserligen sant, att sagde intendent älskade sin herre och hans dotter näst sig sjelf — ehuru på ett ojemförligt afstånd. Han hade emellertid trott det vara möjligt att upphäfva förordnandet rörande den manliga arfsrätten och hade verkligen förskaffat sig ett utlåtande angående detta ämne — och detta till på köpet, såsom han skröt af, utan arfvode — af en gammal skotsk advokat, till hvars pröfning han hänsköt frågan, medan han egentligen rådfrågade honom beträffande en annan angelägenhet. Men baronen ville ej alls höra talas om ett sådant förslag. Tvärtom brukade han finna ett underligt nöje i att skryta öfver, att baroniet Bradwardine var ett manslän, emedan det första förläningsbretvet gifvits på en tid, då qvinnan ej ansågs skicklig att innehafva ett feodalgods, alldenstund, enligt »Les coustusmes de Normandie», c'est l'homme ki se bast et ki conseille; eller, såsom det ännu mera oridderligt uttryckes af andra författare — hvilkas alla barbariska namn han fann ett nöje i att anföra i deras fulla längd — emedan en qvinna ej kunde tjena sin länsherre i krig, i anseende till den anständighet som tillkom hennes kön, ej bistå honom med råd, till följd af sitt inskränkta förstånd, ej heller hålla hans rådslag hemliga, i anseende till svagheten i sin karaktär. Han brukade triumferande fråga, huru det skulle anstå en gvinna, och denna qvinna dertill en Bradwardine, att ses sysselsatt in servitio exuendi, seu detrahendi, caligas regis post battaliam? det vill säga att afdraga konungens stöflar efter en batalj, hvilket var den feodaltjenst, genom hvilken han innehade baroniet Bradwardine. »Nej», sade han, »utom allt tvifvel, procul dubio, ha många fruntimmer, lika värdiga som Rosa, blifvit uteslutna från arfsrättigbeten för att bana väg för mitt eget arfskap, och himmeln förbjude, att jag skulle göra något, som kunde omintetgöra mina förfäders afsigter och förfördela min slägtings, Malcolm Bradwardines af Inch-Grabbit, rättigheter; han tillhör ju en aktningsvärd, ehuru afsigkommen gren af vår familj.»
Sedan intendenten, i egenskap af premierminister, förnummit detta afgörande yttrande, vågade han ej vidare
