FEMTONDE KAPITLET.
Ett fiendtligt öfverfall och dess följder.
Då Edward i nära sex veckor varit en gäst på Tully-Veolan, märkte han en dag, då han tog sin vanliga morgonpromenad före frukosten, tecken till en ovanlig uppståndelse i huset. Fyra barfotade ladugårdspigor, med hvar sin tomma mjölkstäfva i handen, sprungo omkring under ursinniga åtbörder och högljudda utrop af öfverraskning, smärta och harm. Af deras utseende skulle en hedning kunnat taga dem för en afdelning af de ryktbara Beliderna[1], som kommo från sin ösningsbotgöring. Som ingen upplysning stod att vinna af denna förvirrade trupp, utom »Gud bevare oss!» och »Herre min Gud!» hvilka utrop ej spredo något ljus öfver orsaken till deras upprörda tillstånd, begaf Waverley sig ut på den så kallade yttre gården, hvarifrån han såg intendenten Macwbeeble på sin hvita klippare komma uppför allén så fort, som hästen förmådde trafva. Han tycktes hafva anländt på en brådskande kallelse och åtföljdes af ett halft tjog bönder från byn, hvilka ej hade synnerligt svårt att springa i kapp med honom.
Alltför upptagen af sin egen vigtighet att inlåta sig i någon förklaring med Edward, ropade intendenten på mr Saunderson, som instälde sig med ett ansigte, der nedslagenhet var blandad med allvarlig högtidlighet; de båda
- ↑ Mytologiska personligheter, allmännare kända under namnet Danaiderna.
