Hoppa till innehållet

Sida:Waverley 1879.djvu/121

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
117

lika nytt som ovanligt. Han hade väl ofta hört talas om högländska röfvare, men hade ej någon föreställning om det systematiska sätt, hvarpå de gingo till väga vid sina plundrimgståg, samt visste ej, att handteringen tåldes, ja uppmuntrades af många högländska höfdingar, hvilka ansågo dessa ströftåg nyttiga, ej blott till att öfva medlemmar af deras clan i vapnens bruk, utan äfven till att vidmakthålla en helsosam förskräckelse bland deras lågländska grannar, hvarjemte de, som vi nyss sett, på samma gång under namn af skyddsafgift uppbnro en skatt af dem.

Intendenten Macwheeble, som inkom strax derpå, yttrade sig ännu vidlyftigare om samma ämne. Denne hedervärde herres samtal buro en sådan yrkespregel, att David Gellatley en gång sade, «satt hans tal liknade en stämningsinlaga. Han försäkrade vår hjelte, »att från de uräldsta tider högländernas tjufvar, afskrap och ruinerade män hade sällat sig tillsammans i enlighet med sina tillnamn för att begå åtskilliga tjufnader och röfverier samt företaga plundringståg emot det hederliga folket i låglandet, hvarvid de ej allenast förforo efter sitt eget onda uppsåt med allt deras gods och deras egodelar af säd, hornboskap, hästar, får och öfriga lösören, utan dessutom gjorde fångar, hvilka de frigåfvo mot lösen eller tvungo att gifva dem gisslan, att de åter skulle inträda i fångenskap; hvilket allt är uttryckligen förbjudet på flere ställen i lagen, både genom femtonhundrasextiosju års och flere andra förordningar; hvilka författningar, jemte alla, som derpå följt eller komma att följa, blifvit skändligt brutna och missaktade, derigenom att sagde tjufvar, rånare och bankruttörer sällat sig tillsammans för ofvan anförda ändamål af stöld, rån, mordbrand, mord, raptus mulierum eller qvinnorån, med mera dylikt, som ofvan nämndt är.»

Det föreföll Waverley som en dröm, att dylika våldsbragder kunde omtalas såsom händelser, hvilka hörde till tingens vanliga ordning och dagligen tilldrogo sig i närmaste grannskapet, utan att han farit öfver hafvet och medan han ännu befann sig i det eljest så väl regerade Stor-Brittannien.