Hoppa till innehållet

Sida:Waverley 1879.djvu/148

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

144

vackert. Den med en örnfjäder som utmärkelsetecken prydda mössans krigiska utseende bidrog mycket till det manliga uttrycket i hans ansigte, som dessutom smyckades af vida naturligare och vackrare svarta lockar, än som någonsin blifvit utbjudna till salu vid Bond-Street.

En min af öppenhet och förbindlighet ökade det gynnsamma intryck, som hans vackra och värdiga yttre ingaf; men en skicklig fysionomist skulle likväl varit mindre belåten med hans utseende vid andra än vid första anblicken. Ögonbrynen och öfra läppen talade om vana att oinskränkt befalla och att ständigt visa sin öfverlägsenhet. Till och med hans artighet, ehuru öppen och otvungen, tycktes röja ett medvetande af personlig betydenhet, och vid hvarje invändning eller tillfällig sinnesrörelse utvisade en plötslig, ehuru öfvergående, mörk blixt i ögat ett häftigt, våldsamt och hämdgirigt lynne, hvilket var ej mindre fruktansvärdt, derför att det i hög grad tycktes stå under dess egares lydnad. Höfdingens ansigte liknade med ett ord en leende sommardag, hvarunder vi likväl genom säkra, ehuru obetydliga tecken underrättas, att det torde komma att blixtra och åska innan aftonens slut.

Det var likväl ej vid deras första sammanträffande, som Edward hade tillfälle att göra dessa mindre gynnsamma anmärkningar. Höfdingen mottog honom, såsom varande en vän till baronen af Bradwardine, med den utmärktaste artighet och med uttryck af den förbindligaste tacksamhet för besöket, förebrådde honom vänligt, emedan han valt ett så tarfligt herberge, som föregående natten varit fallet, och ingick i ett lifligt samtal med honom rörande Donald Beans vistelseort, men utan den ringaste hänsyftning på hans röfvarhandtering eller den omedelbara anledningen till Waverleys besök, ett ämne, hvilket vår hjelte äfven undvek, då höfdingen ej vidrörde det. Under det de sålunda glädtigt gingo framåt mot Glennaquoich, hade Evan vördnadsfullt slutit sig till eftertruppen och gjorde sällskap med Callum Beg och Dugald Mahony.

Vi skola passa på tillfället att göra läsaren bekant med några drag af Fergus Mac-Ivors karaktär och historia, som ej blefvo fullkomligt kända af Waverley förrän