Hoppa till innehållet

Sida:Waverley 1879.djvu/156

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

152

kullarna voro höga och ljungbevuxna, men utan någon omvexling i sina former, så att hela utsigten snarare var vild och ödslig, än storartad och enslig. Men sådan den var, skulle ingen äkta ättling af Ian nan Chaistel velat utbyta sin egendom mot de ståtliga herresätena Stow eller Blenheim.

Utanför porten visade sig likväl en anblick, som kanske skulle gifvit den förste egaren af Blenheim större nöje, än de skönaste utsigterna på det gods, som skänktes honom af hans tacksamma fosterland. Det var nämligen omkring ett hundra fullständigt beväpnade högländare, vid hvilkas åsyn höfdingen gjorde en vårdslös ursäkt för Waverley. Han hade glömt, sade han, att han uppbådat några få af sin clan för att tillse, alt de voro i stånd att kunna beskydda landet och förekomma sådana tilldragelser, som den han med ledsnad hört hade händt baronen af Bradwardine. Kanske kapten Waverley önskade se dem genomgå en del af sin exercis, innan de hemförlofvades, tillade han.

Edward samtyckte, och karlarne utförde med snabbhet och noggrannhet några af de vanliga militäriska rörelserna. De sköto derefter i tur till måls och visade en utomordentlig färdighet i pistolens och muskötens handterande. De sigtade stående, sittande, lutande sig ned eller liggande, och träffade alltid den uppsatta skölden. Derefter fäktade de två och två med bredsvärd, och sedan de visat sin personliga skicklighet äfven på detta vapen, delade de sig i två hopar och framstälde en låtsad strid, hvarvid anfallet, flykten, förföljandet och hela förloppet af en häftig kamp utfördes efter den stora krigssäckpipans ljud.

På ett af höfdingen gifvet tecken upphörde skärmytslingen. Derpå anstäldes täflingslekar i springande, brottande, målkastningar och dylika kroppsöfningar, hvari denna feodalmilis utvecklade en otrolig snabbhet, styrka och vighet och uppfylde det af höfdingen dermed afsedda ändamålet att gifva Waverley en hög tanke om deras förtjenster som soldater samt om makten hos den man, som med en vink befalde öfver dem.

»Och huru stort är antalet af dylika tappra karlar,