156
Ej heller syntes denna olika fördelning förefalla någon det ringaste stötande. Hvar och en af gästerna insåg, att hans smak måste rätta sig efter den rang, han innehade vid bordet, och följaktligen förklarade arrendatorerna och deras underordnade vinet vara för kallt för deras magar och begärde, synbarligen af eget val, den dryck, som af hushållning var bestämd för dem. Säckpipsblåsarne, tre till antalet, uppstämde under hela middagen en larmande krigsmarsch, och det hvälfda takets eko samt det celtiska språkets gälla toner frambragte en sådan babylonisk förbistring, att Waverley befarade, att hans öron aldrig skulle hemta sig derifrån. Mac-Ivor sökte äfven ursäkta sig för den förvirring, som uppstod genom ett så stort sällskap, i det han hänvisade på sin ställning, hvilken nödvändigt ålade honom en obegränsad gästfrihet som en hufvudpligt. »Dessa mina tappra, men sysslolösa stamförvandter», sade han, »anse min egendom såsom endast bestämd för deras underhåll, och jag måste skaffa dem kött och öl, medan de skälmarne ej göra någonting annat än öfva sig i att fäkta eller vanka omkring bland bergen för att jaga, fiska, dricka och kurtisera nejdens flickor. Men hvad kan jag göra, kapten Waverley? Allting följer sin natur, vare sig att det är en falk eller en högländare.» Edward gaf det väntade svaret, i det han lyckönskade honom till att ega så många tappra och tillgifna anhängare.
»Ah ja», svarade höfdingen, »om jag, som min far, vore hogad att utsätta mig för att få ett hugg eller två i hufvudet, så tror jag nog, att de slynglarne skulle försvara mig; men hvem tänker väl på det nu för tiden, då grundsatsen är: “bättre en fogel i handen än tio i skogen”?» Derpå vände han sig till sällskapet och föreslog en skål för kapten Waverley, en värdig vän till hans gode vän och bundsförvandt, baronen af Bradwardine.
»Om han kommer från Cosmo Comyne af Bradwardine, är han välkommen hit», sade en af de äldste.
»Det säger jag nej till», yttrade en gammal man, som ej tycktes ärna dricka skålen; »jag säger nej dertill — så länge skogen bär gröna löf, fins det svek hos en Comyne.»
»Baronen af Bradwardine är idel heder», svarade en
