Hoppa till innehållet

Sida:Waverley 1879.djvu/164

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

TJUGUFÖRSTA KAPITLET.
Höfdingens syster.

Flora Mac-Ivors förmak var möbleradt på det tarfligaste och enklaste; ty på Glennaquoich var hvarje annat slags utgift inskränkt så mycket som möjligt för att upprätthålla höfdingens gästfrihet i dess fulla glans och bibehålla och föröka antalet af hans underlydande och anhängare. Men intet tecken till denna sparsamhet visade sig i damens toilett, som var elegant och till och med dyrbar samt anordnad på ett sätt, hvari parisermodet och högländarnes enklare drägt med synnerlig smak voro sammansmälta. Hennes hår var ej vanstäldt genom frisörens konst, utan nedföll i gagatsvarta lockar på hennes hals och sammanhölls endast af ett med diamanter rikt infattadt diadem. Denna egenhet antog hon för att rätta sig efter högländarnes fördomar, ty detta folk kunde ej fördraga, att ett ogift fruntimmer skulle visa sig med betäckt hufvud.

Flora Mac-Ivor hade den mest påfallande likhet med sin broder Fergus, och det till den grad, att de skulle kunnat spela Viola och Sebastian[1] med samma uppseende, som väcktes genom mrs Henry Siddons och hennes brors uppträdande i nämnda roller. De hade samma antika och regelbundna profil, samma mörka ögon, ögonhår och ögonbryn, samma genomskinliga hy, utom att Fergus' blifvit brynt genom hans vistelse i fria luften och Floras

  1. I Shakespeares skådespel Trettondagsafton.