Hoppa till innehållet

Sida:Waverley 1879.djvu/167

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
163

hans systers föräldrar samt dem sjelfva, sedan de blifvit fader- och moderlösa, hade befäst deras politiska tro. Efter föräldrarnes död hade Fergus en tid varit page hos chevalierens gemål och behandlades för sitt vackra utseendes och lifliga lynnes skull med den största utmärkelse af henne. Denna bevågenhet utsträcktes äfven till Flora, som under någon tid uppfostrades på prinsessans bekostnad i ett af de förnämsta klostren och derifrån förflyttades till hennes egen familj, hvarest hon tillbragte nära två år; hvadan båda syskonen bibehöllo den djupaste och tacksammaste hogkomst af hennes godhet.

Sedan jag sålunda antydt grunddragen i Floras karaktär, kan jag vara kortare i det öfriga. Hon var mycket bildad och hade förvärfvat den förfinade belefvenhet, som man kunde vänta sig af en person, hvilken i sin ungdom varit en furstinnas sällskapsdam; men hon hade likväl ej lärt sig att ersätta verklig känsla med artighetens fernissa. Sedan hon blifvit bosatt i Glennaquoichs ensliga nejder, fann hon, att hennes tillgång på fransk, engelsk och italiensk literatur skulle blifva rätt knapphändig, och för att uppfylla sin lediga tid, egnade hon en del deraf åt studerandet af högländarnes musik och poetiska traditioner samt började snart i denna sysselsättning verkligen finna det nöje, hvilket hennes broder, hvars fattningsgåfva i fråga om literär förtjenst var slöare, för folkgunstens skull mera låtsade, än han verkligen erfor. Hennes ihärdighet i dessa forskningar styrktes ännu mer genom det stora nöje, hennes förfrågningar tycktes förskaffa dem, till hvilka hon vände sig för upplysningars inhemtande.

Hennes kärlek till sin clan, en tillgifvenhet, som var nästan ärftlig i hennes bröst, var, liksom hennes konungskhet, af ett renare slag än hennes broders. Han var för uteslutande statsman och ansåg alltför mycket sitt patriarkaliska inflytande såsom ett medel att befordra hans egen storhet, att vi skulle kunna kalla honom ett mönster för en högländsk höfding. Flora hyste samma åtrå att vidmakthålla och utvidga deras patriarkaliska makt, men det var med den ädelsinnade önskan att från fattigdom eller åtminstone undan brist och förtryck rädda dem, hvilka hennes broder, enligt tidehvarfvets begrepp, till