ty du känner vårt ordspråk: när höfdingens hand upphör att gifva, stelnar bardens anda i hans mun. — Jag önskar, det vore så väl; det gifves tre ting, som äro onyttiga för en vår tids högländare: ett svärd, som han ej får draga, en bard, som besjunger bragder, hvilka han ej vågar efterlikna, och en stor getskinnspung, utan en louisd'or att stoppa uti den.»
»Nå, broder, efter du förråder mina hemligheter, kan du ej vänta, att jag skall bevara dina. — Jag försäkrar er, kapten Waverley, att Fergus är för stolt att utbyta sitt svärd emot en marskalkstaf; att han anser Mac-Murrough för en vida större skald än Homer och inte vill afstå sin getskinnspung för alla de louisd'orer, den kunde innehålla.»
»Bra taladt, Flora; slag för slag, som Conan sade till djefvulen. Tala nu ni båda om barder och poesi, om också inte om penningpungar och claymorer, medan jag går tillbaka för att visa Ivors stams senatorer de slutliga hedersbevisningarna.» Med dessa ord lemnade han rummet.
Samtalet fortsattes mellan Flora och Waverley; ty två välklädda flickor, hvilkas befattning tycktes vara midt emellan sällskapsdamer och tjenarinnor, deltogo ej deri. De voro båda rätt vackra; men deras täckhet tjenade blott som folium för deras herskarinnas skönhet och behag. Samtalet följde den vändning, som höfdingen gifvit det, och Waverley blef lika road som öfverraskad af de upplysningar, Flora gaf honom rörande den celtiska poesien.
»Uppläsandet», sade hon, »af skaldestycken, som förtälja hjeltarnes bedrifter, älskandes klagan och krigande stammars strider, utgör i högländerna det förnämsta nöjet vid brasan om vinteraftnarne. Några af dessa poem uppgifvas vara ganska gamla och skulle tvifvelsutan väcka ett stort och allmänt uppseende, om de blefve öfversatta på något af det civiliserade Europas språk. Andra äro af nyare ursprung och författade af de familjebarder, hvilka de utmärktare och mäktigare höfdingarne bibehålla såsom sina stammars skalder och häfdatecknare. Dessa sistnämnda skaldestycken äro naturligtvis af mycket olika förtjenst, och mycket af deras doft måste försvinna vid en öfver-
