besvärjare. Han var en gammal skinntorr högländare med ett vördnadsvärdt grått skägg, och hans enda klädesplagg bestod i en rock af tartan, hvars skört räckte ned till knäet, och som, emedan den ej var öppen framtill, tjenade både som tröja och benkläder. Han iakttog en mängd ceremonier, då han nalkades Edward, och fastän vår hjelte vred sig af smärta, ville gubben ej vidtaga någon åtgärd, som kunde lindra den samma, förrän han tre gånger gått omkring hans bädd, i det han rörde sig från öster till vester i enlighet med solens lopp. Detta, hvilket kallades att göra deasil, tycktes både läkaren och de kringstående anse såsom en för kurens framgång högst nödvändig omständighet, och Edward, hvilken smärtan satte ur stånd att göra några föreställningar och som ej heller såg någon utsigt till, att man skulle fästa något afseende vid dem, underkastade sig tyst sitt öde.
Sedan denna ceremoni blifvit vederbörligen förrättad, tappade den gamle eskulapen med mycken skicklighet medelst ett koppglas blod af Edward och började derefter, under det han alltjemt mumlade för sig sjelf på gaeliska, att koka vissa örter, hvaraf han tillagade ett frotteringsmedel, med hvilket han derefter började badda de lidande delarna, allt under ett fortsatt frammumlande af böner eller besvärjelser; hvilketdera, kunde ej Waverley urskilja, emedan hans öra endast uppfattade orden Caspar Melchior Balthazar max-prax-fax och dylik rotvälska. Frotteringen hade en skyndsam verkan att lindra smärtan och minska svullnaden, hvilket vår hjelte tillskref örternas kraft eller verkan af baddningen, men af de kringstående enhälligt ansågs härröra från de besvärjelser, hvaraf operationen varit åtföljd. Man underrättade Edward, att ej en enda bland ingredienserna blifvit plockad annat än vid fullmåne och under uttalandet af en trollsång, som i öfversättning lyder ungefär sålunda:
Hell dig, du ört på läkdom rik,
Som i det Helga Land upprann!
Det uppå Oljoberget var,
Som dig man allraförst ju fann.
Din kraft kan hela månget sår,
Du skyndsamt botar skadad kropp;
Nu i Guds Moders helga namn
Jag tager dig ur mullen opp.
