Hoppa till innehållet

Sida:Waverley 1879.djvu/203

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
199

sannolikt blifvit lånade från någon Londons-journal. Vid slutet af paragrafen stod följande betydelsefulla hänsyftning:

»Vi ha låtit oss berättas, att denne Richard ej är det enda exemplet på W-v-r-l-y H-n-rs vacklande heder[1]. Se vidare denna dagens tidning.»

Med brådskande och feberaktig oro uppsökte vår hjelte det anvisade stället och fann deri anfördt: »Edward Waverley, kapten vid — —- dragonregementet, afskedad för frånvaro utan permission»; och bland förteckningen på de militära befordringarna inom samma regemente varseblef han vidare följande rad: »löjtnant Julius Butler, utnämnd till kapten i den entledigade Edward Waverleys ställe.»

Vår hjeltes bröst glödde af den harm, som en oförtjent och skenbarligen öfverlagd skymf nödvändigt måste uppväcka hos en person, som sträfvat efter ära och finner sig lättsinnigt framstäld till allmänt hån och förakt. Då han jemförde datum i sin öfverstes bref med den dag, tidningsartikeln var skrifven, märkte han, att befälhafvarens hotelse att inberätta hans frånvaro bokstafligen blifvit uppfyld och det, som det tycktes, utan någon undersökning, huruvida Edward. erhållit hans anmaning eller var hogad att åtlyda den. Det hela syntes derför vara en formlig plan att förnedra honom i allmänhetens ögon, och tanken på att den lyckats uppfylde honom med så bittra känslor, att han, efter flere fruktlösa försök att dölja dem, slutligen kastade sig i Mac-Ivors armar och utgöt tårar af harm och blygsel.

Det var ej ibland denne höfdings fel att vara liknöjd för sina vänners oförrätter, och oafsedt att han hyste vissa planer beträffande Edward, kände han ett djupt och uppriktigt deltagande för honom, Förfarandet tycktes honom lika utomordentligt, som det förefallit Edward. Han kände väl närmare än Waverley de orsaker, som föranledt den bestämda befallningen, att denne skulle inställa sig vid sitt regemente; men att hans befälhafvare utan vidare undersökning rörande anledningen till ett möjligen tvunget dröjsmål samt tvärt emot sin allmänt kända karaktär skulle gå till väga på ett så ovanligt strängt sätt, var en hem-

  1. I originalet: wavering honour. Häri ligger en ordlek, som ej kunnat återgifvas.