Hoppa till innehållet

Sida:Waverley 1879.djvu/204

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

200

lighet, som han ej kunde förklara. Han sökte likväl lugna Edward, så godt han kunde, och började vända hans tankar på hämd för hans kränkta heder.

Edward omfattade ifrigt denna idé. »Vill ni framföra en utmaning från mig till öfverste G—, min bästa Fergus, och derigenom göra mig er för alltid förbunden?»

Fergus teg en stund, innan han svarade. »Det är en vänskapstjenst, som ni skulle kunna fordra af mig, om den gagnade till någonting eller kunde bidraga till att upprätta er heder; men i närvarande fall tviflar jag på, att er befälhafvare skulle ingå på att möta er, alldenstund han vidtagit åtgärder, hvilka, ehuru stränga och retsamma, likväl ej öfverskridit gränserna af hans pligt. Dessutom är G— en sträng hugenott och hyser vissa idéer om syndigheten i dylika möten, från hvilka föreställningar det skulle vara omöjligt att få honom att afvika, i synnerhet som hans mod är höjdt öfver all misstanke. Och dessutom, för att säga er sanningen, vågar jag ej af högst vigtiga skäl att i närvarande ögonblick begifva mig i närheten af någon af de militärstationer eller garnisoner, som lyda under den nuvarande styrelsen.»

»Skall jag således lugnt sätta mig ned och vara nöjd med den skymf, man tillfogat mig?»

»Det vill jag icke råda en vän till. Men jag vill, att hämden skall drabba hufvudet och ej handen; drabba den tyranniska och förtryckande styrelse, som uttänkt och ledt dessa öfverlagda och upprepade kränkningar, ej de verktyg, den användt vid utförandet af den skymf, man tillärnat er.»

»Styrelsen?»

»Ja, det inkräktande huset Hannover, hvilket er farfar lika litet skulle ha tjent, som han velat taga glödhett guld i sold af afgrundens furste.»

»Men sedan min farfars tid ha två generationer af denna dynasti innehaft tronen.»

»Sant; och derför, att vi så länge tålmodigt gifvit dem tillfälle att visa deras verkliga karaktär, derför, att både ni och jag lefvat i lugn undergifvenhet samt till och med så mycket rättat oss efter tiderna, att vi mottagit officersbeställningar under dem och dymedelst satt dem i tillfälle att offentligt vanhedra oss genom dessa tjensters