Sida:Waverley 1879.djvu/23

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
19

henne blef han äfven egare af en större egendom några mil från Waverley-Honour.

Lille Edward, hjelten i vår berättelse, var deras enda barn och gick då på sitt femte år. Det hände, att sedan barnet med dess sköterska en morgon gått ungefär en fjerdingsväg från allén till faderns egendom, Brere-wood Lodge, en vagn, förspänd med sex ståtliga, långsvansade, svarta hästar och prydd med så mycket bildbuggeriarbete och förgyllning, som skulle hedrat en lord-mayors, tilldrog sig deras uppmärksamhet. Den väntade på egaren, som uppehöll sig ett stycke derifrån för att bese fortgången med byggandet af ett halffärdigt arrendatorshus. Jag vet ej, om gossens sköterska var en walesiska eller skottska, eller på hvad sätt han kom att förknippa en vapensköld, prydd med tre hermeliner, med föreställningen om personlig tillhörighet; men han varseblef ej förr denna familjesinnebild, än han stod fast vid att påstå sin rätt till det lysande ekipaget, hvarpå den prunkade. Baroneten återkom, medan barnpigan förgäfves sökte förmå gossen att afstå från sin föresats att tillegna sig den förgylda vagnen med dess sex hästar. Mötet skedde i en lycklig stund för Edward; ty hans farbroder hade nyss med en känsla, som liknade afund, betraktat de knubbiga pojkar, som tillhörde den raske landtmannen, hvars hus han höll på att låta uppbygga, då Försynen tycktes förläna honom just det föremål, som var bäst beräknadt att fylla tomheten i hans förhoppningar och hans ömhet, nämligen den trindlagda, rosenkindade keruben framför honom, som hade hans drag och hans namn och som medelst ett band, hvilket sir Everard ansåg lika heligt som sjelfva Strumpebandet[1], egde ett ärftligt anspråk på hans kärlek och beskydd. Barnet och dess följeslagerska hemskickades i vagnen till Brere-wood Lodge, jemte en helsning, som för Richard Waverley öppnade dörren till försoning med hans äldre broder. Deras umgänge fortfor likväl mera att hålla sig inom gränserna af en formlig artighet än antaga anstrykning af broderlig hjertlighet; men det var likväl tillräckligt för båda parternas önskningar. Sir Everard er-

  1. Menas Strumpebandsorden, en af de anseddaste riddareordnar i verlden.