20
höll i det täta umgänget med sin lille brorson något, som skänkte hans bördsstolthet en försmak af nöjet öfver ättens fortbestånd och tillika gaf hans ömhet och välvilja rikligt tillfälle att visa sig. Hvad Richard Waverley beträffade, såg han i den växande tillgifvenheten mellan farbror och brorson ett medel att tillförsäkra sin son, om ej sig sjelf, arfsrätten till stamgodset, hvilken arfsrätt, enligt hvad han insåg, snarare skulle blottställas än befordras genom något försök från hans sida att knyta en värmare förbindelse med en man af sir Everards vanor och åsigter.
Genom en tyst öfverenskommelse fick lille Edward således tillåtelse att tillbringa större delen af året på slottet, och han tycktes stå i samma förtroliga förhållande till båda familjerna, ehuru dessas umgänge eljest inskränkte sig till formliga budskickningar och ännu formligare visiter. Gossens uppfostran leddes ömsom genom faderns och genom farbroderns smak och åsigter. Men mera härom i nästa kapitel.
