efter resan, hörde Waverley följande samtal mellan sin värd och Vich Ian Vohrs sluge page.
»Ni kommer norr ifrån, unge man?» började den förre.
»Ja, det kan ni trygt påstå», svarade Callum.
»Och ni har säkert ridit långt i dag?»
»Ja, så långt, att en sup skulle smaka rätt bra.»
»Mor, ge gossen ett glas.»
Här vexlades några för tillfället passande komplimenter, hvarefter värden på Ljusastaken, efter att, som han trodde, genom denna förekommande ynnestbevisning hafva öppnat sin gästs hjerta, återtog sina spörsmål.
»Ni har säkert inte mycket bättre whisky än denna på andra sidan passet?»
»Jag är inte från andra sidan passet.»
»Ja, men på ert tungomål tycks ni vara en högländare?»
»Nej; jag är från Aberdeenstrakten.»
»Och kommer er herre med er från Aberdeen?»
