Hoppa till innehållet

Sida:Waverley 1879.djvu/268

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

264

att han genom att, för så vidt honom sjelf beträffade, sätta förtroende till mr Morton, hvarken kunde skada mr Bradwardine eller Fergus Mac-Ivor, hvilka båda öppet gripit till vapen mot regeringen, och att det möjligen kunde blifva af någon nytta för honom sjelf, i fall hans nya väns försäkringar i uppriktighet motsvarade värmen i hans yttranden. Han omtalade derför i korthet de flesta af de händelser, hvilka läsaren redan känner, hvarvid han likväl förteg sin böjelse för Flora; han omnämnde hvarken henne eller Rosa Bradwardine under loppet af sin berättelse.

Mr Morton tycktes isynnerhet fästa sig vid Waverleys besök hos Donald Bean Lean. »Det fägnar mig», sade han, »att ni ej nämnde något om denna omständighet för majoren. Den kan lätt misstydas af dem, som ej besinna nyfikenhetens makt och romantikens imflytelse på bevekelsegrunderna för ungdomens handlingssätt. Då jag var en yngling som ni, mr Waverley, skulle hvarje dylikt hufvudlöst — jag ber er om förlåtelse för uttrycket — företag haft ett obeskrifligt behag för mig. Men det fins menniskor här i verlden, som ej vilja tro, att man kan utsätta sig för faror och mödor utan någon mycket vigtig anledning, och derför ofta föranledas att antaga bevekelsegrunder, som äro alldeles främmande för sanningen. Denne Bean Lean är beryktad i hela landet som ett slags Robin Hood, och de historier, som äro gängse om hans slughet och tilltagsenhet, utgöra det vanliga ämnet för berättelserna vid vinterbrasan. Han eger verkligen talanger vida öfver den råa krets, hvari han rör sig, och som han hvarken saknar ärelystnad eller är besvärad af några samvetsskrupler, skall han sannolikt genom alla möjliga medel söka utmärka sig under dessa beklagansvärda oroligheter.» — Mr Morton gjorde derefter en noggrann anteckning rörande hvad som förefallit vid Waverleys besök hos Donald Bean, äfvensom beträffande de öfriga omständigheter, han omnämnt.

Det deltagande, som den gode presten syntes hysa för hans missöden, och framför allt det fullkomliga förtroende, han tycktes sätta till hans oskuld, hade den naturliga verkan att mildra Edwards känslor; genom major Melvilles köld hade han nämligen blifvit böjd att tro, att